Dagen efter balen på slottet

Att kunna komma till skolan bara för att prata om balen med alla jag träffar, se det glädjefulla uttrycket i mina skolkamraters tillika nära vänners ansikten, äta i matsalen (den sista måltiden?!), lyssna på musik i gayhörnan, inhandla biljetter till studentfesten på Teaterbaren på fredag, bläddra i årsböcker från de senaste tre åren med tårfyllda ögon, dricka vatten i stora mängder, prata om livets alla möjligheter och försöka inse att vi tar studenten om fyra dagar. Nu förstår jag alla de som säger att studenten är något utöver det vanliga, nu förstår jag de som säger att de utan tvekan skulle kunna börja om ettan bara för att få uppleva det igen (okej det sistnämnda förstår jag kanske inte riktigt, men ni fattar grejen) och de som får den där speciella glinten i ögat då de talar om studenten.