Efter ungefär tre timmars sömn befann jag mig klockan åtta söndag morgon tillsammans med några goda vänner samt nio nykomna volontärer från USA som är i början av sin träning för att stanna i Costa Rica i två år (inte i Bijagua dock). I vilket fall som helst tog vi en skumpig bussfärd (något bättre än att åka i bagageutrymmet som förra gången, men bara något) för att åka till Rio Celeste. Vi promenerade och såg det fantastiska vattenfallet och gav oss sedan vidare mot China verde, ett ekologiskt projekt där vi åt lunch och sedan gick vi ner för ett stup och badade i den turkosfärgade, iskalla floden. Vid sextiden på kvällen var vi tillbaka efter att promenerat i princip hela dagen. Klockan sju samlades vi och spelade fotboll i två timmar. BEHÖVER JAG SÄGA ATT MINA BEN ÄR HELT DÖDA IDAG? En bra sak var åtminstone att jag spelade i samma lag som två vansinnigt vältränade basebollspelare och inte i motståndarlaget, då hade jag om möjligt känt mig lite mer död idag. Donald dök upp och spelade också (Donald: "kom igen Anna, varför ser du så trött ut, kom igen, lite till orkar du spela" jag: "DONALD DU HAR INTE VARIT UTE OCH GÅTT HELA DAGEN I DEN HÄR HETTAN FÖR DU HAR BARA SUTTIT PÅ HELICONIAS HELA DAGEN OCH PÅ SIN HÖJD SPELAT LITE BORDTENNIS SÅ DU SKA INTE SÄGA NÅGONNTING")
Bra träning för tjejmilen åtminstone, som är den 5 september såklart, inte 5 april som jag helt felaktigt råkade skriva i förra inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar