Veckans ont

Efter att ätit frukost i Kimberlys hus betående av tortilla, avokado, keso och annat smaskigt lämnar vi de alltför bakfulla Pepino och Tristesa bakom oss, plockar väskorna fulla med mangos, äpplen och vatten och beger oss i Pinos bil lika gammal som musiken han spelar iväg mot Zapote för att hajka upp till dess vattenfall. Bijagua är litet, El Jardin som ligger på vägen mot Zapote är mindre och Zapote är minst. Vi stannar på vägen och köper Tartaras (kokoskakor) och chips. Vi betyder Kimberly, Jorge, Pino och jag. Vi kör så långt det går att köra och fortsätter sedan tills fot. Två och en halv timmars hajkande genom uråldrig regnskog och klättrande på stenar i floden leder oss fram till ett 50 meter högt vattenfall. Om vi inte redan var dyngsura (vi var redan dyngsura) så blev vi det nu. En vind blåser små vattendroppar mot oss med en enorm kraft. Jorge snorklar i dammen nedanför vattenfallet, vattnet är svinkallt men vattenfallet sagolikt. På betryggande avstånd käkar vi sedan vår lunch innan vi börjar hajka tillbaka mot Zapote downtown. Jag har nu ett blåmärke ungefär lika stort som min hand på låret, min handled gör ont så fort jag försöker lyfta en bomullstuss, och det gör ont precis överallt eftersom jag lyckades ramla jag vet inte hur många gånger, men lätt att det är värt det.