Jag är vansinnigt sugen på att plugga. Trodde aldrig att jag skulle säga det när jag tog studenten, men så är det faktiskt. Och nej, det är inte allt det där runt omkring pluggandet som jag längtar efter, även om det såklart kan vara en bonus, utan just att plugga. Att lära mig nya saker. Att kämpa och slutligen bara fatta allting (åtminstone ibland, jag ska inte försköna det alltför mycket) så att man får lov att känna sig sådär jättesmart (okejdå, det händer väl kanske inte jätteofta, men ändå). Att göra något meningsfullt.
Så hur kom jag då till slut på vad jag faktiskt ville? Och varför visste jag inte det i april när jag ansökte? varför kom jag inte på det förrän när terminen redan startat och det är alltför sent för att kunna komma in? Jag vet inte. Men jag vet att om det var det här som krävdes så var det värt det!
Nästa termin, då jäklar! Och nästa höst, då blir det minsann ett program!
2 kommentarer:
BÖRJA PLUGGA! Helt rätt! Det är lätt värt, fast man nästan dör på kuppen. Heja heja!
Ja jag ska! Men jag vet inte om jag vill plugga språk efter dina skräckhistorier...
Skicka en kommentar