Men

Jag är vansinnigt nyfiken på att få träffa min värdfamilj och sätta igång med mitt projekt! Vill göra det nu! Och så är jag vansinnigt sugen på Duvanders chokladkaka. Jag skulle ge nästan vad som helst för en bit just nu.

Manuel Antonio

Vi var ett gäng som åkte till Manuel Antonio över helgen, som ligger på östkusten, "The Pacific Coast", och vi hade det väldigt trevligt. Vi tog bussen dit (det enda möjliga alternativet och billigt och bra) vilket i sig var en intressant uplevelse. Att befinna sig så högt upp man kan komma i området, i en buss på en serpentinväg och ha en utsikt över gröna kullar med snövit dimma i dalgångarna som sträcker sig ända ner till havet. Att sedan se några krokodiler plaska i ett vattendrag inte långt från vägen gör det hela lite mer spännande.

I fredags kom några spelare från Panamas landslag i american football till vårt hostel för att bo där. Flera av dem hade på sig stora delar av sina landslagsutrustningar, lite onödigt att ha på sig det när man inte spelar kan ju jag tycka. De skulle spela i San José i lördags, men jag vet inte riktigt hur det blev med det eftersom de låg utslagna på olika ställen i vårt hostel på lördagsmorgonen innan vi stack till Manuel Antonio. Jag undrar om de verkligen var spelare i landslaget, men det gör det hela mycket mer intressant.

Manuel Antonio

Dagens ros...

...till busschauffören som låter mig och Trine, där vi står i värsta skyfallet och är dyngsura, åka med till San José från Manuel Antonio fastän att alla biljetterna är slut. Tur att det finns så fina människor.

Skype

Har numera Skype också. Bättre sent än aldrig!

Polisen

Vi var hos polisen i San José idag för att lämna fingeravtryck vilket var en intressant upplevelse. Vi fick lämna fingeravtryck från samtliga fingrar två gånger och blev utfrågade om oss själva på spanska, och även om det var mycket frågor så fick killarna mer frågor om oss själva. Det var trevliga damer som frågade ut oss och runt dem svärmade biffiga män med t-shirts med skumma tryck, stora guldklockor och tatueringar. Medan jag blev utfrågad kom en av de andra kvinnorna med en påse rosa marschmallows till hon som frågade ut mig, så jag blev även bjuden på rosa marschmallows på polisstationen. Intressant kontrast.

Nummer till mitt hostel

Om någon vill ringa mig den närmaste veckan kan ni ringa mig på hostellet, (506) 2221-9412, jag är där ibland. Fråga efter Anna så vet de vem det är! Jag ska skaffa ett eget nummer så småningom så att det blir lite lättare att nå mig. Adressen till min värdfamilj kommer senare!

Förväntan

Jag är väldigt glad att vi har en förberedelseperiod, och att jag får lära känna de andra volontärerna. Vi har det vansinnigt roligt, men samtidigt börjar jag längta tills jag får börja göra det som jag kom hit för att göra, arbeta på skolan och bo hos min värdfamilj. Jag vill lära känna Costa Rica, dess ticos och ticas. Självklart har jag redan träffat massor av ticos och ticas, men de flesta har på något sätt något att göra med organisationen, jag vill lära känna de som aldrig varit utanför sitt lands gränser och jag vill kunna se världen med deras ögon. Hur gammalt och urtvättat det än låter så vill jag göra en insats och göra något bra för detta land som jag redan lärt mig att tycka väldigt mycket om.

Tillvaro

Det är underligt hur snabbt jag skapat mig en tillvaro här, med vanor och rutiner. Att vi varje morgon duschar i tur och ordning och äter våra två väldigt ljusa toast förstärkta med nutella som vi köpt på supermarket, som i och för sig är slut för tillfället eftersom Marco skedade i sig en hel burk igår. När vi sedan ska ge oss iväg ganska försenade så är det något som Salome inte hittar i röran på vårt rum, senast idag hennes skor, så att vi blir rejält försenade. Vi går in till Plaza de la Cultura för att ta bussen någonstans, de senaste dagarna till spanskaakademin. Vi har spanska på förmiddagen och möte med ACI (vår volontärorganisation) på eftermiddagen och efter det hittar vi på något tillsammans, som att gå och ta en Imperial (inhemskt, billigt öl som faktiskt är riktigt gott, tycker till och med jag som inte gillar öl i vanliga fall) på en bar. Vi tar oss till vårt Hostel och äter middag som Paule fixat till oss på något sätt och lyssnar på musik, bloggar, gör spanskaläxa och pratar om livets svåra frågor. Vi pratar med andra gäster på "vårt" Hostel som kommer från världens alla hörn. Igår kväll satt jag i timmar och pratade med de tre ägarna till hostellet och en volontär som varit här i 6 månader som var här på besök. De berättade saker om Costa Rica och deras syn på problem och möjligheter och jag fick ytterliggare syner på detta land som nu är mitt hem. Det finns så många intressanta saker som människor berättat för mig redan. Rom med cola och is gjorde att jag fick höra några sentimentala historier om gamla flickvännner och problem i livet, men det är en helt annan historia.

Varje dag pratar jag en stund med Paule, med mer och mer andel spanska varje dag, det flyter på bättre och bättre. Snart kommer denna tillvaro fullständigt att krossas när jag flyttar till min värdfamilj, och det kommer att bli ett helt nytt äventyr.

Cartago

Min första dag i San José besökte jag, Caro, Marco, Lukas, Sanna och Peter Cartago, en grannstad till San José.

Paule

Paule är vår hostelmamma som tar hand om oss innan vi kommer till våra värdfamiljer om lite mindre än två veckor. Hon fixar mat till oss på något sätt och ber oss väldigt snällt med väldigt många "omskrivningar" att vi ska städa vårt rum när det ser alldeles för hemskt ut (det ser hemskt ut hela tiden men hon ber oss bara ibland). Ibland köper hon pizza till oss, ibland köper hon färdig mat, ibland lagar hennes väninna mat till oss och en gång har vi lagat mat själva. Igår, vår första dag på spanskaskolan, fick vi med oss några jätteäckliga mackor som vi bytte ut mot Mc Donalds, men idag fick vi med oss jättegod mat. Paule är så snäll så vi vill inte säga att vi inte gillar det, så det har blivit en del smusslande med mat som vi inte riktigt fixat att äta. Paule är från Argentina och flyttar till Turkiet nästa månad. Paule är den person som får stå ut med att jag tränar på min spanska, och som får stå ut med att bli intervjuad med frågorna vi fått i läxa till imorgon.

Wildlife in Town

Trots att jag inte varit ute i buschen ännu har jag sett en del av dess artrikedom. Grodan var 15 centimeter lång utan benen. Figuren längst ner knappt halvmetern med svansen. Ödlan är från badrummet på vårt hostel, men resten av bilderna är från vårt orientation camp.

oj då

Jag ska försöka fixa så att det går att kommentera på bloggen, det borde funka men av någon anledning gör det inte det...

Människor

Jag tänkte berätta lite om de människorna som jag träffat här. Än så länge är det mest volontärer och de som arbetar på volontärorganisationen ACI Costa Rica. Eftersom min host family bor en bit från San José så bor jag på ett hostel tillsammans med sju andra volontärer så länge, och vi har blivit vår egen hostelfamilj. Det är Marco från Österrike, med en pappa från Peru så att han ser ut som en Tico, som helt enkelt är en väldigt sympatisk och rolig person. Det är Caro från Tyskland som jag kan låna plattången av och Sanna från Finland som är lite halvgalen och snackar hela tiden med en intressant (läs fruktanskvärd) finsk accent. Vi har också Trine från Danmark som har väldigt långt hår och som jag pratar engelska med eftersom det helt enkelt är enklare än att förstå engelska än danska, Salome från Schweiz och Birgit från Belgien. Det är också Lukas från Tyskland som är grym på gitarr.

Vår staff är som ticos och ticas är mest (Costa Ricanerna) och skämtar om allt men samtidigt är väldigt seriösa när det gäller. Jonas som ursprungligen är från Tyskland flyttade hit för några år sedan eftersom han blev kär i landet och i en tica. De har alla varit utomlands på något sätt under en längre tid, i Sverige, Norge, Tyskland och på Island bland annat, så de förstår oss väldigt bra.

Totalt är vi drygt 30 volontärer, 21 från Tyskland, en från Sverige, en från Danmark, två från Finland, en från Island, en från England, en från USA, två från Schweiz, en från Österrike och två från Belgien.

Läger

Nu har jag precis kommit tillbaka från ett Orientation Camp där jag har lärt mig mer eller mindre viktiga saker. Bland annat har jag lärt mig att här finns grodor, VÄLDIGT stora grodor, sådana grodor som är så stora att du inte kan hålla runt dem med båda dina händer. En sådan groda "råkade" komma in i ett av rummen. Jag har fått en svensktalande tico´s (en kille från Costa Rica) syn på sitt land och information som kan vara bra att veta om Costa Rica. En annan sak som jag lärt mig är att du inte ska låta någon måla dig med permanent marker eftersom den råkar var väldigt permanent. Vi har gjort mer och mindre seriösa övningar som alla hade syftet att öppna våra ögon för problem och möjligheter vi kan stöta på. Jag har även lärt känna de andra volontärerna och vår staff lite bättre.

Torsdag

Det är torsdag, men en lite annorlunda torsdag, jag har nämligen spenderat min första dag i San José i Costa Rica. Det känns väldigt bra, jag har träffat fem av de andra volontärerna och alla är jättetrevliga, det klickade direkt.

Jag har kommit till några insikter såhär långt:
1. Det är betydligt enklare att komma ut ur USA än att komma in där.
2. Alla gator i San José är enkelriktade.
3. Trafiken är trots det helt galen.
4. Många människor dör här. Vi besökte två kyrkor idag i grannstaden Cargtago och i båda var det begravning. Kanske inte så väldigt pålitlig statistik dock, ska undersöka den saken närmare.
5. Jag kommer antagligen att börja dricka kaffe. Jag som aldrig dricker kaffe har druckit två koppar bara idag.
6. Ett paraply var en bra investering eftersom det tydligen regnar varje eftermiddag vilket jag fick erfara idag.
7. Mina 49kronors slip-in-skor från Din Sko är inga bra skor att ha i ett regnigt San José eftersom jag var tvungen att hålla ett stadigt tag i Peter för att inte ramla och slå mig jättemycket.
8. Det är jättebilligt att åka buss.
9. Det finns ödlor på toaletten.
10. Finska är helt omöjligt språk att förstå medan min spanska flyter på förvånandsvärt lätt.

Framme!

Är nu framme, Wi-Fi pa hostelet, Har tagit mig fran Köpenhamn-London-Miami-San José, är nagot jetleggad men ska nu ut och se staden i dagsljus! Har träffat andra väldigt trevliga volontärer, sitter vid tysk dator, sa det finns ä och ö! Mer rapport senare.

Wiiieeee

Sticker om mindre än en timme! Är jag väl förberedd? nej eller jo jag vet inte. Jag har i alla fall:

1. Packat. flera gånger. senast idag. Troligtvis alldeles för mycket eller alldeles för lite grejer.
2. Klippt mig till en mer Costa Rica-vänlig frisyr.
3. Sagt hej då till nära och kära.
4. Fått en guidebok om Costa Rica. Dock inte läst den.
5. Fyllt plånboken med euro, pund, dollar, colones och lite danska mynt.
6. Packat ner mitt pass. Eller? Jag måste nog kolla en gång till för säkerhets skull.

42

Det är så många timmar som jag har kvar innan flyget går till Costa Rica. Det är så många timmar tills jag flyttar hemifrån, tills jag flyger själv för första gången, tills jag lämnar landet själv för första gången, tills jag antagligen har skitmycket lock för öronen och tills det är en tjock engelsman som sitter framför mig och fäller ner sätet så att det blir jättetrångt.

4 dagar

Varför sitter jag här? jag borde göra tackkort, nu! verkligen nu! Jag har åtminstone packat färdigt. Nästan. Jag har i alla fall lagt fram alla grejer. Nästan. Åtminstone vet jag vad jag ska ha med mig. Okej, inte alls. Hur svårt kan det vara liksom? Costa Rica ligger ju inte sååå långt bort. Eller ganska långt bort. Det kan bli jobbigt om jag glömmer något. Men det gör jag inte. Absolut inte. Okej då, jag börjar bli lite nervös.

Picknick och spontanbio

En picknick en söndagseftermiddag i solskenet i Tivoliparken, närmare bestämt igår, som ledde till att vi helt spontant bestämde oss för att gå och se Public Enemies på bio klockan nio, och som slutligen ledde till ett bamsekramande med Ella bredvid min otroligt felparkerade bil utanför Dannys lägenhet eftersom hon åker till Teneriffa imorgon och vi inte kommer att ses på ett år. Det finns jobbiga saker med att åka iväg också.

Tid

Guld är vackert men tid är värdefullt.

lördag eftermiddag

hemkommen från jobbet vid tre satte jag mig på en stekhet altan i typ en kvart och åt glass med nutella och banan, något att rekommendera. Nu ägnar jag mig åt den intressanta sysslan att städa mitt rum. Hittills har jag bland annat hittat ett gammalt programblad från musikalen Fame när den gick på Slagthuset i Malmö, en flaska Jelzin som jag fick i studentpresent (inte så gammal i alla fall, bara begravd i röran), en polsk chokladkaka (inte heller så gammal), ett recept på syltkakor (sådant från dagis, med bilder som beskrivning, gammalt) och Pocahontas-klippdockor. Det ska jag nog inte ha med mig till Costa Rica.

Flight 09

Så över förväntan. Ansiktsmålning, lägerliv, ballongfigurer, scouting, släpåkning med Annie och Eslövsjuniorer, makramé, varm chokladmjölk med grädde hos Nosaby, promenad på glödande kol, skoskav, härliga, underbart entusiastiska scouter, utomhusbio, glädjespridande Sjösala och brutala mängder glass.