2 dagar kvar...

...tills min familj kommer hit!!! Hotellreservationer kollade, bussbiljett nästan inköpt och och glass äten. Jag är beredd!

Sagan om min första dag som fågelskådare

Jag har gjort det innan, men inte på riktigt, jag menar riktig riktig hardcore fågelskådning. Donald ringer mig en söndagskväll och frågar efter sin projektor som jag råkade ha och bjöd med mig på en "aktivitet" på måndagen, eftersom vi skulle sticka tidigt så bjöd han upp mig att sova i hans hus. På vägen upp köper vi 16 flaskor med isté och jag börjar få mina misstankar. Vi kollar på två avsnitt av Dr House, Donalds nya besatthet. Donald väcker mig klockan fyra nästa morgon och får på något sätt med mig upp till Heliconias för att laga frukost till Heliconias gäster samt de besökande fågelskådarna. Just det. Det var det vi skulle göra. Fågelskådning. Så jag tog ut kameran, hängde den på magen och fyllde kameraväskan med mangos och isté. Klockan sex på morgonen var vi ute i regnskogen, klockan fem på eftermiddagen lämnade vi den. Vi kröp omkring i undervegetationen. Det regnade, vi blev smutsiga, jag vet ingenting om fåglar, Donald och Kimberly vet allt, jag vet inte varför de blir så överlyckliga över att se en brun liten fågel, men deras glädje smittar av sig. Efter att ha sett 97 olika arter så kommer vi lyckliga tillbaka till Heliconias, slår oss i hop med de andra fågelskådarna och jag hör fler fågelskådartermer på spanska än jag känner till betydelsen på svenska. Miley kommer med en stor, jättestor, tallrik med mat, men jag äter allt, ner till det sista riskornet. Jag har en ny passion.

Dreams

Jag har lärt mig mycket om mig själv på den senaste tiden. Jag har lärt mig att jag älskar att krypa runt i regnskogen med Kimberly och Donald för att kolla på sällsynta fåglar och bli jättesmutsig, att jag ar ganska tålmodig med människor förutom den tokiga fastern till Maria (hon är helt knäpp, hon gör mig galen, stannar hon två veckor den här gången också så kommer jag slita sönder mitt hår) men också att jag är vansinnigt materialistisk. Jag saknar att kunna köra bil, varmdusch, att ha tillgång till internet varsomhelst, närsomhelst och att kunna äta vad jag vill. Jag längtar efter att kunna gå runt i affärerna och hitta fina kläder, jag vill ha en ny dator, några objektiv till min kamera, en fin lägenhet med en massa fina möbler, en hel vägg full med inramade bilder på alla mina vänner och världens vackraste platser, en cykel och ett par nya skor som inte förstörs så fort jag går utanför dörren.

D&K

De ar de basta och de mest passionerade. Jag visste om det, men ibland sa vet man inte riktigt pa riktigt forran man har varit dar.

Konsten att lara sig cykla igen

Jag vet, man glommer inte bort hur man cyklar, men nar man inte har cyklat pa sju manader sa kan det faktiskt vara lite svart forsta gangen. sarskilt om man cyklar nerfor gatan i Bijagua som knappt kan kallas gata eftersom den ar full av hal och losa stenar (for de som kanner till huset hemma, tank er uppfarten nar det regnat jattemycket och dubblera det med tio sa har ni en idé om hur den ar), pa Brigittes lilla cykel med alldeles for manga vaxlar och men en tygkasse pa varje arm. Dessutom att nar jag i djup koncentration tar mig ner for den branta vagen moter jag Jorge pa motorcykel som saklart retas och borjar kora rakt emot mig sa att jag blir radd att vi ska krocka eftersom jag vet hur han kor eftersom jag fatt lift med honom innan. Men vi krockade inte och jag inser snart hur mycket enklare saker ar nar man har en cykel.

Forsta dagen utan Pip

Jag och Brigitte tittar pa House och trostater vitt brod med sylt och jordnotssmor samt choklad.Lite senare aven kinderagg och bananer. Samt enorma mangder vattenmelon. Pa kvallen gar jag hem till Jorge och Kimberly och tittar pa film men sa plotsligt kommer det 15 tokiga manniskor fran Upala sa da blir det fest fastan jag bara ville sitta uppkrupen i en soffa och kolla pa Fantastic Four och ata overblivet godis fran gardagskvallen.

Sista dagen med Pip

Min goda van Pip, bosatt i Bijagua eftersom hon ar gift med en tico, ar pa vag hem till Australien for att hon ar gravid och ska fa sitt barn dar. Det betyder att hon inte kommer tillbaka innan jag aker hem.

Hennes sista dag i Bijagua tillbringade vi med att kora runt i hela Bijagua, kopa tre machetes hos veterinaren, lamna nagra nycklar till en arg tant samt kopa glodlampor och choklad till den arga tanten, roja upp i Pips nyrenoverade hus, hjalpa Emely med virusskydd, fa Fabian att sitta still och kolla pa film pa min dator medan Pip hjalpte Emily med virusskyddet, traffa Alain (yay, Alain tillbaka i Bijagua!), baka tarta till Pinos fodelsedagskalas, skypa med min kara familj, overtala grabbarna som var i Caño Negro och fiskade att komma hem i hyfsad tid till festen samt gora klart Heliconias karta. Och forresten, sedan kom vi ivag till fodelsedagsfesten och pa vagen halsade vi pa en bebis innan vi kom fram till Mileys och Pinos hus som ar latt det coolaste huset i omradet dit de lortiga fiskegrabbarna redan kommit och holl pa att jamfora sina fiskar som bast. Vi grillade och Pino fick huvudet nertryckt i tartan som vi gjort sa omsorgsfullt och lite efter midnatt aker vi hem i en fiskstinkande bil.