Brollopsforvirring

Min vardpappa sitter djupt nedsjunken i TV soffan och har just sett bilder fran Vickans brollop och utbrister hogt nar jag kommer instormande for att hamta grejer jatteforsenad till ett mote (forsenad aven i CR-tid) att var prinsessa ju har gift sig med en gamling. Jag forklarar snabbt att var stackars Daniel inte ar sa gammal men min vardpappa ger sig inte. "Men han ser ut att vara minst 20 ar aldre och varfor aker de forresten hast och vagn hade det inte varit lattare att aka bil, de ser ju ut att ha hur mycket pengar som helst.

Ja alla verkar ha sina asikter om detta brollop.

kusintraff

Hur grymt ar det inte att fa sin alskade faster med familj nedploppande har pa andra sidan varlden helt plotsligt? GRYMT!

Studentens lyckliga dar...

Sa ar man inte en del av de senast utsprungna studenterna langre. Sorgligt men sant. Ack det var tider det.

Underbara, roliga, jobbiga, tokiga, fantastiska

Vissa dagar är de bara helt hopplösa.

Dagens topp 3 tillsägelser från min sida i skolan idag:

1. Kasta inte stenar på fågelungarna, de kastar faktiskt inga stenar på er.
2. Snälla krama mig inte, jag har ont i hela kroppen!
3. Kan du vara så snäll och spela blockflöjt någon annanstans för jag är allergisk mot blockflöjter.

Veckans ont

Efter att ätit frukost i Kimberlys hus betående av tortilla, avokado, keso och annat smaskigt lämnar vi de alltför bakfulla Pepino och Tristesa bakom oss, plockar väskorna fulla med mangos, äpplen och vatten och beger oss i Pinos bil lika gammal som musiken han spelar iväg mot Zapote för att hajka upp till dess vattenfall. Bijagua är litet, El Jardin som ligger på vägen mot Zapote är mindre och Zapote är minst. Vi stannar på vägen och köper Tartaras (kokoskakor) och chips. Vi betyder Kimberly, Jorge, Pino och jag. Vi kör så långt det går att köra och fortsätter sedan tills fot. Två och en halv timmars hajkande genom uråldrig regnskog och klättrande på stenar i floden leder oss fram till ett 50 meter högt vattenfall. Om vi inte redan var dyngsura (vi var redan dyngsura) så blev vi det nu. En vind blåser små vattendroppar mot oss med en enorm kraft. Jorge snorklar i dammen nedanför vattenfallet, vattnet är svinkallt men vattenfallet sagolikt. På betryggande avstånd käkar vi sedan vår lunch innan vi börjar hajka tillbaka mot Zapote downtown. Jag har nu ett blåmärke ungefär lika stort som min hand på låret, min handled gör ont så fort jag försöker lyfta en bomullstuss, och det gör ont precis överallt eftersom jag lyckades ramla jag vet inte hur många gånger, men lätt att det är värt det.

Feliz cumpleaños mami!