måndag 28 september 2009
Imorgon...
...smäller det! då fyller jag hela 19 år! Den innebär...ingenting alls. Eller kanske att jag är en dag närmare pensionen, en dag närmare att börja få gråa hår, en dag närmare att bli gammal och tråkig och en dag närmare min tjugoårsdag.
Veckans...
Promenad: I djungeln tillsammans med Brigitte och Felix i närheten av Celeste Mountain Lodge. Vi fick akta oss för lianer och såg en orm som var tillräckligt långt borta för att den skulle vara mer intressant än skrämmande.
Fotboll: tre dagar, börjar bli en riktig fotbollsnörd.
Efterfest: Efter tisdagens final i fotbollsturneringen och efter onsdagens "bara på skoj" spelande. Sa ju att jag börjar bli en riktig fotbollsnörd.
Färgkrig: med tyskar och ticos, den kombinationen är alltid lika intressant.
Regn: varje dag, men framförallt i fredags vid elvatiden. På fem minuter var jag så blöt som det går att bli.
"Ställa mig in hos min värdmamma" aktivitet: följa med henne och tre andra tanter till Rio Naranjo och kolla på när de tar på sig vida kjolar och solhattar i chartersemester-stuk och visar upp något som ska föreställa en dans men som i mina ögon ser ut som random omkringskuttande som inte är i takt till musiken, men vi fick i alla fall gratis mat.
Ansträngning: att klättra in i Heliconias bar för att öppna den inifrån eftersom någon glömde nyckeln på ett opraktiskt ställe.
Sötaste: kattungarna som Marcelle adopterat.
Sorgligaste: Att Nicky, Owen och Marjorie alla har lämnat Bijagua denna veckan.
Fotboll: tre dagar, börjar bli en riktig fotbollsnörd.
Efterfest: Efter tisdagens final i fotbollsturneringen och efter onsdagens "bara på skoj" spelande. Sa ju att jag börjar bli en riktig fotbollsnörd.
Färgkrig: med tyskar och ticos, den kombinationen är alltid lika intressant.
Regn: varje dag, men framförallt i fredags vid elvatiden. På fem minuter var jag så blöt som det går att bli.
"Ställa mig in hos min värdmamma" aktivitet: följa med henne och tre andra tanter till Rio Naranjo och kolla på när de tar på sig vida kjolar och solhattar i chartersemester-stuk och visar upp något som ska föreställa en dans men som i mina ögon ser ut som random omkringskuttande som inte är i takt till musiken, men vi fick i alla fall gratis mat.
Ansträngning: att klättra in i Heliconias bar för att öppna den inifrån eftersom någon glömde nyckeln på ett opraktiskt ställe.
Sötaste: kattungarna som Marcelle adopterat.
Sorgligaste: Att Nicky, Owen och Marjorie alla har lämnat Bijagua denna veckan.
lördag 19 september 2009
Kommentera!
Det funkar! Tror jag, sa ni far jattegarna kommentera, jag blir jatteglad da! Men nu ska jag sticka och dansa salsa.
Min adress
Om nagon skulle vilja skriva ett brev till mig sa kan ni skicka till:
Anna Persson
c/o Arturo Ramirez/ María Castillo
50 mts al noroeste de la Escuela Bijagua
Bijagua de Upala
Alajuela
COSTA RICA
Och ja, adressystemet funkar sa har...
Anna Persson
c/o Arturo Ramirez/ María Castillo
50 mts al noroeste de la Escuela Bijagua
Bijagua de Upala
Alajuela
COSTA RICA
Och ja, adressystemet funkar sa har...
onsdag 16 september 2009
Los ticos son locos
Ticos är galna, nu har jag fått det bekräftat så många gånger att det kan betraktas som en grundlag.
En vecka i Bijagua
Bijagua må var litet och ligga ute i ingenstans, men här händer alltid något. Den senaste veckan har jag bland annat:
1. Spelat fotboll, höll på att bli dödad men det var väldigt kul.
2. Firat Independence Day med allt vad det innebär. Fackeltåg med barnen som gjort fantastiska lyktor föreställande hus, vagnar och massor av andra saker. Parad genom byn i stekhetta i flera timmar.
3. Varit med när ”la antorcha”, facklan som förs från Guatemala ner till San José/Cartago mottogs. Det är fanatiskt om något. Den kom mitt i natten till Bijagua, men alla människor i alla byar i hela Costa Rica är uppe när facklan kommer till deras by. Skolungdomar springer med facklan, och från ”huvudfacklan” tänds fler facklor som förs ut som ett spindelnät till alla byar i hela landet. I varje by, i synnerhet Bijagua eftersom folk är lite knäppare här än på andra ställen, så kör bilar och tutar, folk är ute på cykel och moped och alla kör fram och tillbaka i väntan på att facklan ska komma. Pubar är öppna. När facklan väl kom klockan två på natten så ställde sig hela byn och sjöng nationalsången och en man talade om fred, demokrati, broderskap och andra fina ord.
4. Frusit för första gången i Costa Rica, efter bad i en kall pool.
5. Lärt mig att kasta frisbee av en spelare i Australiens landslag i Ultimate Frisbee.
6. Varit i Upala. Klockan tre på natten. Men det är en lång historia.
7. Varit på ett katolskt barndop, väldigt likt de svenska protestantiska fast lite mindre barnvänligt.
8. Druckit hyfsat fint vitt vin ur en plastmugg som det stod Rock Ice på.
9. Hjälpt till att göra tamales (väldigt jättemånga tamales), man lagar först väldigt god mat, ris, grönsaker och kött, sedan förstör man den genom att blanda den med en grå smet och paketera in den i bananblad och steka i ugn eller koka, men resultatet blir förvånandsvärt gott.
10. Blivit utfrågad med väldigt många frågor av en polis på väldigt brysk spanska eftersom jag glömt ta med en kopia av passet när jag åkte buss och polisen råkade göra en kontroll just då. Tur att jag inte såg ut att vara från Columbia. Tips: ta alltid med en kopia av passet när du åker buss, även om det bara är till grannstaden.
11. Plockat papaya och mandarin från papayaträd och mandarinträd till skolan.
12. Hört nationalsången. Många gånger.
1. Spelat fotboll, höll på att bli dödad men det var väldigt kul.
2. Firat Independence Day med allt vad det innebär. Fackeltåg med barnen som gjort fantastiska lyktor föreställande hus, vagnar och massor av andra saker. Parad genom byn i stekhetta i flera timmar.
3. Varit med när ”la antorcha”, facklan som förs från Guatemala ner till San José/Cartago mottogs. Det är fanatiskt om något. Den kom mitt i natten till Bijagua, men alla människor i alla byar i hela Costa Rica är uppe när facklan kommer till deras by. Skolungdomar springer med facklan, och från ”huvudfacklan” tänds fler facklor som förs ut som ett spindelnät till alla byar i hela landet. I varje by, i synnerhet Bijagua eftersom folk är lite knäppare här än på andra ställen, så kör bilar och tutar, folk är ute på cykel och moped och alla kör fram och tillbaka i väntan på att facklan ska komma. Pubar är öppna. När facklan väl kom klockan två på natten så ställde sig hela byn och sjöng nationalsången och en man talade om fred, demokrati, broderskap och andra fina ord.
4. Frusit för första gången i Costa Rica, efter bad i en kall pool.
5. Lärt mig att kasta frisbee av en spelare i Australiens landslag i Ultimate Frisbee.
6. Varit i Upala. Klockan tre på natten. Men det är en lång historia.
7. Varit på ett katolskt barndop, väldigt likt de svenska protestantiska fast lite mindre barnvänligt.
8. Druckit hyfsat fint vitt vin ur en plastmugg som det stod Rock Ice på.
9. Hjälpt till att göra tamales (väldigt jättemånga tamales), man lagar först väldigt god mat, ris, grönsaker och kött, sedan förstör man den genom att blanda den med en grå smet och paketera in den i bananblad och steka i ugn eller koka, men resultatet blir förvånandsvärt gott.
10. Blivit utfrågad med väldigt många frågor av en polis på väldigt brysk spanska eftersom jag glömt ta med en kopia av passet när jag åkte buss och polisen råkade göra en kontroll just då. Tur att jag inte såg ut att vara från Columbia. Tips: ta alltid med en kopia av passet när du åker buss, även om det bara är till grannstaden.
11. Plockat papaya och mandarin från papayaträd och mandarinträd till skolan.
12. Hört nationalsången. Många gånger.
Lyx
Vad är lyx?
Jag duschar i kallvatten varje morgon, men har konstant tillgång till färskpressad juice och frukter från en farm i närheten. Det är några kryp i huset som biter mig på benen och armarna så att det kliar jättemycket men samtidigt så är artrikedomen här fantastisk. Igår såg jag en apa. På en meters håll, i ett träd utanför mitt hus. Där bor en liten fågel som ser ut som en kolibri (är kanske en kolibri, jag kan ingenting om fåglar)i trädgården. Igår när jag var uppe på Heliconias och skulle flytta ett bord så satt där på bordet jag skulle flytta en vandrande pinne och en jättelik gräshoppa precis bredvid varandra. Senare så skymde några gigantiska, färgglada fjärilar en del av duken som vi använde till att titta på en gammal mexikans film med taskig kvalité. Vi har en aloe vera växt i trädgården som jag kunde ta saften från och smeta in i mitt solbrända ansikte, vilket gör undervärk. Jag kan gå hemifrån en halv minut innan jag börjar och ändå komma i tid. Barnen samlar på kokosnötter på skolgården istället för kastanjer.
Jag duschar i kallvatten varje morgon, men har konstant tillgång till färskpressad juice och frukter från en farm i närheten. Det är några kryp i huset som biter mig på benen och armarna så att det kliar jättemycket men samtidigt så är artrikedomen här fantastisk. Igår såg jag en apa. På en meters håll, i ett träd utanför mitt hus. Där bor en liten fågel som ser ut som en kolibri (är kanske en kolibri, jag kan ingenting om fåglar)i trädgården. Igår när jag var uppe på Heliconias och skulle flytta ett bord så satt där på bordet jag skulle flytta en vandrande pinne och en jättelik gräshoppa precis bredvid varandra. Senare så skymde några gigantiska, färgglada fjärilar en del av duken som vi använde till att titta på en gammal mexikans film med taskig kvalité. Vi har en aloe vera växt i trädgården som jag kunde ta saften från och smeta in i mitt solbrända ansikte, vilket gör undervärk. Jag kan gå hemifrån en halv minut innan jag börjar och ändå komma i tid. Barnen samlar på kokosnötter på skolgården istället för kastanjer.
onsdag 9 september 2009
Bijagua
Så kom jag äntligen hit. Till byn mellan vulkanerna där det alltid regnar, till byn som stolt kallar sig ”världens huvudstad”. Min värdbror Cristian/Micha hämtade mig i San José i lördags och vi tog bussen till Bijagua. Just som vi var på inväg mot Bijagua lättade molnen och jag kunde se de båda vulkanerna och dalgången där emellan. Jag fick plötsligt en känsla av att någon tagit en bit av paradiset och placerat det här. Jag blev mottagen av min värdmamma Maria och fick mat direkt, ovanligt goda bönor med ris. Under eftermiddagen kom massor av människor in, släktingar och vänner om vartannat, och jag blev presenterad för dem alla men att komma ihåg namn är fullständigt omöjligt för mig. Bijagua mötte mig med en otrolig värme och jag fick en bra känsla direkt.
På Escuela Lider Bijagua, skolan där jag kommer att jobba en del har jag fått mängder av kommentarer för min längd, blivit bjuden på en utspädd version av Jell-o (stavning?) som dricks ur en plastpåse vilket var förvånandsvärt gott, hjälpt till med test i engelska och lyssnat på föredrag om ”Bijagua nu och då”. Dessutom har jag hört nationalsången fyra gången (eftersom det är El día de la independencia nästa vecka). Engelskaläraren Doña Nomi kom hit från USA för 30 år sedan och gifte sig med en tico.
Min värdfamilj är släkt med de flesta i byn och här är nästan alltid någon släkting eller vän på besök i huset, det kommer och går folk hela tiden. Jag får många chanser att träna min spanska. Idag satt jag en stund och åt naranja verde (typ grön apelsin) tillsammans med en gammal tant som är kompis med min värdmamma. Jag har också träffat min värdpappa Arturo som inte är hemma så ofta, han försöker lära mig namnen på alla frukter, men det går sådär.
I söndags dansade jag salsa med Michas kusin Michael samt två volontärer, en från Tyskland som heter Marjorie och en från USA som heter Bridget (jag är inte den enda utlänningen här, bara nästan…). Michael sa att jag var en naturbegåvning och frågade om jag var från Cuba, men han sa antagligen bara så för att vara snäll.
Idag var jag och kollade på en fotbollsturnering i idrottshallen, de tar i allmänhet inte saker så seriöst här, men när det är fotboll, då tar de det dödligt seriöst.
På Escuela Lider Bijagua, skolan där jag kommer att jobba en del har jag fått mängder av kommentarer för min längd, blivit bjuden på en utspädd version av Jell-o (stavning?) som dricks ur en plastpåse vilket var förvånandsvärt gott, hjälpt till med test i engelska och lyssnat på föredrag om ”Bijagua nu och då”. Dessutom har jag hört nationalsången fyra gången (eftersom det är El día de la independencia nästa vecka). Engelskaläraren Doña Nomi kom hit från USA för 30 år sedan och gifte sig med en tico.
Min värdfamilj är släkt med de flesta i byn och här är nästan alltid någon släkting eller vän på besök i huset, det kommer och går folk hela tiden. Jag får många chanser att träna min spanska. Idag satt jag en stund och åt naranja verde (typ grön apelsin) tillsammans med en gammal tant som är kompis med min värdmamma. Jag har också träffat min värdpappa Arturo som inte är hemma så ofta, han försöker lära mig namnen på alla frukter, men det går sådär.
I söndags dansade jag salsa med Michas kusin Michael samt två volontärer, en från Tyskland som heter Marjorie och en från USA som heter Bridget (jag är inte den enda utlänningen här, bara nästan…). Michael sa att jag var en naturbegåvning och frågade om jag var från Cuba, men han sa antagligen bara så för att vara snäll.
Idag var jag och kollade på en fotbollsturnering i idrottshallen, de tar i allmänhet inte saker så seriöst här, men när det är fotboll, då tar de det dödligt seriöst.
fredag 4 september 2009
San José
Om ett och ett halvt dygn lämnar jag San José. Inte för alltid, det kommer att bli några fler veckor till här sammanlagt under året, men för ett tag i alla fall. Staden som vill vara cenralamerikas New York med sina mängder av taxibilar, snabbmatskedjor och shoppingcentra i utkanten och banker som ser ut som miniatyrer av New Yorks skyskrapor. Det är staden som är galen i fotboll, redan i måndags började här pyntas med Costa Ricas färger inför matchen mot Mexico som äger rum här på lördag. Det är staden som aldrig sover, staden där du kan gå till en klubb eller en bar när du vill oavsett veckodag eller tid på dygnet och där du kan sjunga karaoke med sånger på spanska som du inte kan. Det är staden med läskiga svarttaxichaufförer och väldigt trevliga ickesvarttaxichaufförer som berättar om hur det är att vara taxichaufför i San José (mitt mardrömsjobb) och ger oss sitt nummer och säger att vi kan ringa när som helst när vi behöver hjälp att ta oss någonstans. Det är staden där man träffar någon man känner om man går genom stan men också kan få en del kommentarer man inte önskade att man fick. Det är ett hem för miniatyrgubben med ryggsäck och rutig skjorta som vi möter varje dag utanför vårt hostel på väg till skolan.
Snart åker jag till Bijagua, inklämt mellan två vulkaner, där Stilla havets vindar möter Atlantens så att det regnar mycket, där jag kommer att bli väckt av fågelkvitter istället för trafikbuller, stället som är världens ände men av invånarna själva ses som världens medelpunkt. Fyra timmar från San José med bussen som går flera gånger om dagen.
Snart åker jag till Bijagua, inklämt mellan två vulkaner, där Stilla havets vindar möter Atlantens så att det regnar mycket, där jag kommer att bli väckt av fågelkvitter istället för trafikbuller, stället som är världens ände men av invånarna själva ses som världens medelpunkt. Fyra timmar från San José med bussen som går flera gånger om dagen.
onsdag 2 september 2009
Vardag
Igår lämnade mina nya homies, panamaspelarna, vårt hostel. Ingen som jag kan kalla shortie längre, men jag blev i alla fall lovad en rundvisninng i Panama City om jag kommer dit. Vi är lite som en familj och jag kommer att sakna mina hostelsyskon när vi åker på olika håll.
Idag var det spanskalektion igen och som vanligt lagom sena tog vi bussen från centrum som passerar förbi det lila huset som inhyser nattklubben Alcazar, ett av San Josés få höghus som är något slags säkerhetsdepartement, Mexicos flashiga ambassad, kurvan med väldigt fantasifull grafitti på väggarna och San Josés galnaste korsning innan vi slutligen kommer fram till San Josés näst galnaste korsning som vi går över för att komma till spanskaskolan. På eftermiddagen stannar alltid bussen på olika ställen så att även om vi lyckat lära oss att hitta ganska bra här så är vi alltid lite lost när vi kommer ur bussen.
Idag blir det pizza till middag...igen... det är en dålig sak med att bo på hostel, maten vi får är lite enformlig. En färdig tallrik med bönor och ris, pizza, hotdogs eller hamburgare är det enda vi ätit. Mest pizza. Frukosten består av två väldigt vita toast med marmelad, men lunchen vi får med oss till skolan är i alla fall bra för den lagar Paules vän till oss, det har varit olika saker varje dag.
Idag var det spanskalektion igen och som vanligt lagom sena tog vi bussen från centrum som passerar förbi det lila huset som inhyser nattklubben Alcazar, ett av San Josés få höghus som är något slags säkerhetsdepartement, Mexicos flashiga ambassad, kurvan med väldigt fantasifull grafitti på väggarna och San Josés galnaste korsning innan vi slutligen kommer fram till San Josés näst galnaste korsning som vi går över för att komma till spanskaskolan. På eftermiddagen stannar alltid bussen på olika ställen så att även om vi lyckat lära oss att hitta ganska bra här så är vi alltid lite lost när vi kommer ur bussen.
Idag blir det pizza till middag...igen... det är en dålig sak med att bo på hostel, maten vi får är lite enformlig. En färdig tallrik med bönor och ris, pizza, hotdogs eller hamburgare är det enda vi ätit. Mest pizza. Frukosten består av två väldigt vita toast med marmelad, men lunchen vi får med oss till skolan är i alla fall bra för den lagar Paules vän till oss, det har varit olika saker varje dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)