Snö

Det snöar! I London också! Wohooo!

Tunnelbanan

Att åka hem med tunnelbanan efter jobbet vid 12-1 snåret på kvällen för alltid med sig någon intressant händelse. Igår kväll så stod jag tillsammans med ganska många andra hemresande människor på Victoria tunnelbanestation och väntade på det sista västgående tåget. Det sista tåget i andra riktningen hade redan gått. Trots det stod ett par på andra plattformen. En lite småknubbig gubbe i svart kostym och hatt tillsammans med en supersmal liten tant i högklackade svarta skor, blå strumpbyxor, kort glittrig klänning med en svart pälskappa över samt superblonderat krylligt kort hår med en liten fjäderhatt högst upp.

Den anställda på tunnelbanan som står på vår sida av spåren ropar ut i högtalarsystemet ungefär såhär:
Utrop numer 1: "Kan alla passagerare på plattform 3, östgående district line vara vänliga att lämna plattformen eftersom sista tåget gått". Ingen reaktion från paret som befinner sig i en djup diskussion.
Utrop nummer 2: "Kan paret på plattform 3, östgående district line vara vänliga att lämna plattformen eftersom sista tåget gått" Ingen reaktion. Folk på min plattform börjar skratta smått.
Utrop 3: "Kan vänligen paret, mannen i hatt och damen i vackert blont hår, lämna plattformen eftersom sista tåget gått" Paret tittar förvirrat upp och pekar på sig själva "vi?" "Ja just ni, vänligen lämna plattformen".

Paret börjar gå längst med plattformen men går på fel håll, varpå folk på min sida spåren börjar ropa åt dem att de går på fel håll. De byter riktning, vinkar åt oss och folk på min sida börjar applådera och paret lämnar äntligen plattformen. Det sista utropet "tack så mycket för ert samarbete".

Haiti

Hur kunde det gå så fel?

1 månad till julafton

Det är lite pinsamt och jag vet inte riktigt vad som hände, om mitt sinne har förflyttat sig tio år bakåt i tiden eller vad, men jag tror att jag aldrig har sett fram emot julen så mycket som jag gör nu. Och min erfarenhet säger mig att det absolut bästa stället att fira jul på är i Ekeröd utanför Glimåkra tillsammans med familj och vänner. Förra julafton i Costa Rica var visserligen kul med hajk i regnskogen, 30-gradig värme, galet kyrkobesök i Rio Naranjo och mysig julfest hos Daniela och Gaby, men det var ändå som vilken dag som helst. Så ja, julnörden i mig har vaknat och jag tror att det kommer att bli den bästa julen någonsin!

Gissa var

Last night

Kilburn. Buzzard Lope med release av albumet Daybreak. Jazz/funk. Ett bra sätt att spendera en fredagskväll på.

"Christmas is in the air - and on that stupid car"

Nu, då, gammalt, nytt, vackert, fult. Det är London.

Kommunikation

Hur skulle världen se ut utan telefon och internet?

5 stadier av fylleri

Det är ett känt fenomen att människor reagerar olika på alkohol och i jobbet på en pub skulle jag kunna göra en vetenskaplig studie i detta. Här är ett ganska typiskt förlopp hos en man i trettioårsåldern:

1. Kommer in med ett gäng vänner och beställer, fortfarande lite småstressat eftersom han kommer direkt från jobbet men väldigt artigt, öl till sig och vännerna. När han får ölen i handen lyser något upp hos honom, han betalar, blinkar till mig och sätter sig med vännerna.

2. Han kommer och beställer andra omgången öl, är nu gladare, småpratar, flirtar lite och betalar ölen.

3. Han kommer tillbaka, beställer mer öl, och pratar och flirtar ännu mer. Nu börjar frågorna som typ "Vem tror du skulle vinna om ett lejon skulle slåss mot hundra möss, lejonet eller mössen?", "Om du hade kunnat välja att ha en superkraft, vilken hade du valt då?" och "Kan jag få ditt nummer?".

4. Är efter X antal öl över toppen och beställer en jäger med RedBull och har nu för femte gången försökt köpa mig en drink och jag har för femte gången förklarat lugnt att det inte riktigt funkar att jag dricker på jobbet.

5. Är definitivt över toppen, beställer trots det ytterligare en jäger med RedBull och börjar anförtro mig alla sina problem och ångesten över hur bakfull han kommer vara på jobbet dagen efter. När han vill beställa mer så frågar jag om han vill ha ett glas vatten istället och han berättar för mig tio gånger vilken ängel jag är och börjar se sig om efter vännerna för att ge sig hemåt eller vidare. Vinkar adjö och promenerar iväg.

Orange Sky - Alexi Murdoch

Orange Sky

Well I had a dream
I stood beneath an orange sky 
Yes I had a dream 
I stood beneath an orange sky 
With my brother standing by 
With my brother standing by 
I said brother, you know you know 
It's a long road we've been walking on 
Brother you know it is, you know it is 
Such a long road we've been walking on 

And I had a dream 
I stood beneath an orange sky 
With my sister standing by 
With my sister standing by 
I said sister, here is what I know now 
Here is what I know now 
Goes like this
In your love, my salvation lies 
In your love, my salvation lies 
In your love, my salvation lies 
In your love, in your love, in your love 

But sister you know I'm so weary 
And you know sister 
My hearts been broken 
Sometimes, sometimes 
My mind is too strong to carry on 
Too strong to carry on 

When I am alone 
When I've thrown off the weight of this crazy stone 
When I've lost all care for the things I own 
That's when I miss you, that's when I miss you, that's when I miss you 
You who are my home 
You who are my home 
And here is what I know now 
Here is what I know now 
Goes like this
In your love, my salvation lies 
In your love, my salvation lies 
In your love, my salvation lies 
In your love, my salvation lies 
In your love, my salvation lies 
In your love, my salvation lies 
In your love, my salvation lies 
In your love, in your love, in your love 

Well I had a dream 
I stood beneath an orange sky 
Yes I had a dream 
I stood beneath an orange sky 
With my brother and my sister standing by 
With my brother and my sister standing by 
With my brother and my sister standing by

Fulham

Det där om gränser

När jag var runt tio år gammal så praoade jag på pappas jobb och var med honom på en gård när han skulle reda upp en gränsdragningstvist mellan två sura grannar. Det var första gången jag såg vilka heta känslor det kan väcka. Sedan några veckor tillbaka så har Nicaragua haft trupper uppe i det nordöstra hörnet av Costa Rica. De hävdar att udden på ön Caldero vuxit med tiden och att gränsen som enligt tidigare bestämmelser gått längst med San Juan – floden därför borde flyttas. Dessutom använder de en felaktig gränsdragning från Google maps som argument.

Så varför, egentligen, bråka om detta stycke land? Rent diplomatiskt så har Nicaragua redan förlorat eftersom Costa Rica saknar armé. Ett bråk på dagisnivå kan tyckas. Jag önskar jag kunde säga att det bara var några uttråkade soldater från Nicaragua som ville ge sig ut på en fisketur. Men Nicaragua och Costa Rica har en lång gemensam historia, både bra och ganska dålig. Det har länge varit irriterat länderna emellan, och även jätten i norr, USA, har varit nere i området och härjat. Länderna, vars historia och kultur är så nära sammanflätade, har trots detta utvecklats olika på många punkter. Vad hände? Det är invecklat, krångligt och har inget enkelt svar, men jag vet i alla fall att det var många faktorer som spelade in. En nyckelfaktor är att Costa Rica lyckades skaffa sig en stabil regering med vilja att utveckla landet, vilket ledde till avskaffade sin armé och ett mål om att bli det första klimatneutrala U- landet (om det begreppet fortfarande kan användas) i världen. De satsade på ekoturism och export av bananer och delikatesskaffe. Nicaragua har ingen stabil regering med det bästa för landet i åtanke. Människor svälter. Skillnaderna mellan fattiga och rika är enorma. Även i de fattigaste områdena i norra Costa Rica har människor åtminstone bananplantor i trädgårdarna och höns som pickar utanför husen. Passerar man gränsen in till Nicaragua så ligger många av åkrarna tomma och istället väntar människor på hjälp, som jag tror är ett resultat av misslyckat bistånd.

Så är det av avundsjuka och sökande av uppmärksamhet som Nicaragua tar upp denna gamla gränstvist igen? Många i Costa Rica tror det och är nu otroligt irriterade. De gamla fördomarna om att människor från Nicaragua är dryga, tjuvaktiga och avundsjuka kommer till ytan.

Vi tycks alltid såra de som står oss närmast allra mest. De flesta konflikter i världen är mellan människor som står varandra nära. Då människor plötsligt börjar se skillnaderna istället för likheterna. Då människor med maktbegär kommer på ett sätt att sätta människor emot varandra. För hur många människor från Costa Rica har inte gift sig med människor från Nicaragua? Många människor på vardera sidan om gränsen har släkt på den andra sidan. De talar samma språk. De har kärleksfulla tävlingar om vilket land som gör den bästa eller största gallo pinto. Så snälla, snälla, LÄGG NER! 

En vanlig onsdag på jobbet

Adam: Anna, om du accepterade alla drinkar du blev erbjuden skulle du gå runt och vara konstant full och troligen alkoholist vid det här laget.

Jag: Adam, om du inte hade tagit igen alla drinkar du inte blir erbjuden med att provsmaka allt som finns att provsmaka så skulle du kanske vara nykter någon gång.

Sedan när blev jag så elak? Jag antar att man måste vara lite elak för att klara sig i London, men nej jag vill ju inte vara elak. Så vad göra?

Om drömmar som förverkligas

Jag känner mig som ett barn på julafton, som en fashionista med ett par nya skor, en tekniknörd med en ipad eller som någon annan riktigt lycklig. Det är något stort på gång. De har startat en scoutförening i Bijagua, Costa Rica!!! En grupp på 60 barn har de än så länge och ojojoj vad glad jag är! För några månader satt vi där, efter ett otroligt läger, och pratade om hur fantastiskt det skulle vara med en scoutförening i Bijagua. Och nu är det VERKLIGHET!!! Åh vad lycklig jag är!

CAMDEN TOWN

               

                                                                                                     

  

Nostalgi. Det var mars, en solig dag i San José, Costa Rica. Mal País - Abril

Hyde Park

Finns det något som är bra med månaden november?

Nej, jag tror faktiskt inte det. Och inte kan vi bara radera ut den heller. Det skulle liksom sätta hela jorden-snurrar-runt-solen-på-ett-år-grejen ur spel och många människor skulle antagligen bli väldigt arga på mig.

Money, money, money...

Ibland önskar jag att jag var rik. Så att jag kunde åka till Nya Zeeland och hälsa på Malin i januari till exempel. Men nu är jag inte det. Sånt är livet.

Torsdagsbestyr

Dinosauriejakt på the National History Museum, lite kikande på Harrods smått påbörjade julskyltning, picknick i Hyde Park och skräckrunda på Primark som sedan följdes av middag och houseparty i Brixton. Vad kan jag mer begära av en torsdag i London? 

Att bli fast

Den här sidan är en sådan sida som jag bara kan bli fast på. I timmar. Sedan Pip tipsade mig om den för snart ett år sedan så har jag gått in då och då och jag säger bara det, världen är full av kreativitet!

Dagens irritationsmoment

Jag tappar den i golvet. Jag misshandlar den. Den gör mig frustrerad eftersom den nästan aldrig funkar som den ska. Jag sover med den ibland. Den hamnar oftast underst i väskan och får aldrig den uppmärksamhet som den förtjänar. Jag pratar så klart om min mobiltelefon. Som jag är fullkomligt beroende av. Men som håller på att lägga av. jag är helt efter den tekniska utvecklingen i alla fall så jag kräver inte så mycket, så varför, varför, varför?!? Varför just nu när jag är typ jättefattig? Någon som har en fungerande mobiltelefon för mycket?

SOHO

Det där som kallas livet

Från Costa Ricas regnskog till att servera mat, öl, vin och sprit till Londons lätt alkoholiserade och småsnorkiga övre medelklass. Livet har sina vändningar. Jag förändrar verkligen inte världen med att jobba på en pub, men kanske kan jag lära mig något, kanske kan erfarenheten och insikten om vilken person jag inte vill vara göra att om jag någon gång i framtiden får gott om pengar (inte särskilt troligt, men ändå) kan leva med det utan att var en skitstövel. 

Halloween

Crazy halloweenkväll på jobbet med hela puben inklädd i spindelnät, ansikten täckta av blod, en kass (läs: full) DJ, Chris i högklackat och silvertajts (han hävdar bestämt att han varit professionell dragqueen ett tag), massor av öldrickande människor, hundratals glas, öl på golvet, tequila i håret, vin på kläderna och whiskey på bardisken. Brinnande hår, en kock som jobbvägrar och en förlovningsfest. En hemfärd då mitt blodtäckta ansikte möts av vissa blickar och många dåligt dolda skratt. 

Och ja, det här var bara en bråkdel. För om hela historien ska berättas så får det nog bli en bok.