5 nördiga sanningar om mig

1. Jag kan fågelskåda en hel dag utan att bli uttråkad.
2. Jag tycker att det är kul att göra högskoleprovet.
3. Ett av mina absoluta favoritställen i London är The National Geographic Gallery.
4. Jag har läst alla Harry Potter-böckerna minst 2 gånger vardera. Ettan 7 gånger.
5. Jag gick NV på gymnasiet.

Tack för att jag föddes till nörd. Livet blir helt enkelt så mycket intressantare då.

Nästan medvetslös. God natt.

Jobb-jobb-jobb-högskoleprovet-jobb. Älskar min uppladdning. Men jag tror faktiskt att det gick vägen den här gången.

På tal om jobb

Att jobba på en pub i London kommer kanske stå på listan "knäppa och inte helt genomtänkta val i livet" men jag ger det en chans, jag har redan klarat av några dagar och har inte dött än. Hej öl, tokiga arbetskamrater, stress och ryggskott.

Heineken, Becks Vier, Staropramen, Peroni, Kirin Ichiban, Brooklyn,

Estrella Dam, Stella 4, Red Stripe, Blue Moon, Franziskaner, Fruli Strawberry, Leffe Blonde, Sierra Nevada, Guinness, Aspall Suffolk Cider, Gaymers Pear, Bulmers, Purity's Pure  Ubu, Sam Brooks Wandle, St Austell's Tribute, Sol, Cusquena.....

Vinter

Det börjar bli kallt. Jag fryser så snart jag sticker näsan utanför dörren. Min hy börjar anta en lätt genomskinlig nyans och snart kommer det att vara så mörkt att jag frågar mig om det ens är lönt att gå ur sängen. Jag har inte haft något som jag skulle kalla vinter sedan tidigt 2009, och jag måste erkänna att den här skrämmer mig lite...

Cardiff Castle

Tapas, gulliga walesare och folkfest

Jag visste ungefär lika mycket om Cardiff som jag talar grekiska - alltså ingenting, men bestämde mig spontant för att åka dit för att hälsa på min vän Izzy. På lördagen träffade jag Izzy som hade bokat bord åt oss på stans hippaste tapasrestaurang med gudomlig mat och spansk öl. Det var en grym catch up! På söndagen jobbade Izzy så jag blev lämnad till mitt öde och bestämde mig för att besöka Cardiff Bay som är en helt ny stadsdel fyllt av arkitektoniska mästerverk och när jag kom hit så var det helt fullt av folk eftersom det var Cardiff halvmaraton. Massor av löpare, en del utklädda i spännande utstyrslar, såsom kilt, bananer i pyjamas-dräkt och blöjor. En del supersnabba och andra som börjar gå efter 500 meter. I Cardiff hittade jag också en norsk kyrka, ett gammalt slott samt massor av gulliga walesare som pratar världens mysigaste engelska.

Ärtorna från min barndom

Jag kommer ihåg det som att vi åt väldigt mycket ärtor hemma när jag var liten, små ärtor, stora ärtor, varma ärtor, kalla ärtor, ärtor i risotto och så vidare. Men någonstans på vägen så försvann ärtorna ur mitt liv. Kanske inte helt och hållet, men på något sätt så minskades min förbrukning av ärtor väldigt kraftigt. Det kom jag på att tänka på just idag. Så därför har jag just lagat middag bestående av pasta, pesto och just det, ÄRTOR. Och det är så GOTT! Ärtorna har kommit tillbaka in i mitt liv.

Det där med catch ups

Fast det faktum att det är en catch up betyder att man inte setts på länge och det är i och för sig en tråkig sak. Men jag håller fast vid att catch up är en väldigt bra sak!

Wales Wales Wales

Nu åker jag strax till Cardiff för att hälsa på coola Izi. Det ska bli såååå underbart!!! Jag älskar dessa catch ups!

Ärlighet

Att åka till London var grymt. Jag har fått chansen att träffa några vänner jag inte sett på länge, träffat en massa härliga människor och kunnat upptäcka London på mitt eget sätt. Jag har fått så enormt mycket inspiration. Men ändå så vill jag någonstans hem. Och jag inser att faktumet att jag inte fått något jobb än inte är anledningen.

När jag kom hem från Costa Rica så hade jag svårt att landa, jag hade ingen aning om vart jag var på väg och det var inget som jag verkligen ville. Så London var något jag tog ur luften och bestämde mig för att göra, för ingen lösning kändes som den perfekta lösningen och jag tänkte att kontrasten som London medför skulle ge mig en intressant vinkel på livet. Och det har det gjort, och jag behöver inte vara kvar här för att bevisa något för mig själv. Kanske kommer jag tillbaka och firar nyåret med Sanna och Isaac (fast då kan vad som helst hända...), men jag åker nog faktiskt hem snart. För nu har jag landat.

Så till den stora frågan, hur fördriver jag tre månader fram tills januari?

Tate Modern - Sunflower Seeds

Konstnären Ai Weiweis verk Sunflower Seeds är något alldeles unikt och jag är fortfarande i något slags kreativt skakigt rus. Över 100 miljoner fejkade solrosfrön, handmålade och gjorda utav porslin skapade ett 15 cm djupt hav på Tate Moderns golv. Konstnären beskriver det som en symbol för individens roll i samhället. Helt vansinnigt, genialt och fantastiskt.

Yesterday

London signerat Isaac och Anna

Han är en av de mest sofistikerade personerna jag känner. Han är från Costa Rica. Han bor i London det här året. Hans namn är Isaac. Idag spenderade vi en sjukt underbar eftermiddag/kväll i London tillsammans!

Vi gick på The National Gallery och jag har nog aldrig haft så kul på ett museum, NÅGONSIN! Jag lovar att det går att dra en väldigt logisk parallell mellan en Rembrandtmålning och en fest i Costa Rica samt att det var väldigt tur att en konstkritiker inte hörde oss.

På en pub i Covent Garden fick jag sedan höra historien om Isaacs första trip till Edinburgh över en öl. Men den historien får jag nog berätta en dag när jag (och Isaac) kan anse den vara preskriberad.

Buenas noches, laku noc, good night, hyvää yötä, lalani khale!

Det är så det är

Jag bodde ett år i Bijagua, en liten by i norra Costa Rica. Någonstans har jag nu insett att jag inte behöver bevisa något mer på det planet för mig själv. Jag vet att jag enkelt kan anpassa mig till platsen jag är på och kan känna mig hemma vart jag än kommer. Your home is where your heart is. 

Jag har sökt in till Spanska I i Barcelona till våren, för att jag känner att det är något meningsfullt som jag verkligen, verkligen vill göra. Inte för att det är något jag behöver pricka av på någon lista eller skriva upp på något CV. 

Alla har en historia

Det gäller bara att lyssna tillräckligt mycket för att få höra den.

Förvirrad? Förvirrad!

Min blogg är fortfarande min blogg men ändrar lite utseende och kommer nog att göra det några gånger till innan jag är färdig! I'm sorry for any inconvenience!

Funderingar från ett litet rum i West Kensington

Dagens längtan: Träffa Isaac imorgon! Wohooo!
Dagens önskan: Jobb
Dagens önskan 2: Jobb
Dagens önskan 3: den där klänningen. ÅHHHH
Dagens insikt: Att dagens önskan 3 förutsätter dagens önskan och dagens önskan 2.
Dagens glädje: bilderna från Afrika på Atlas Gallery. KÄRLEK.
Dagens jobbintervju: kändes grymt bra. Men det har det gjord innan och ändå gått åt skogen.
Dagens känsla: ont i fötterna
Dagens bästa köp: Toapapper (dagens enda köp)

Happy Birthday...

Elin, min underbara kusin som fyller år idag! Grattis!

Walking on the Streets of London

Den omöjliga önskningen

Att alla som jag tycker om i världen var hos mig just nu! Vilken fest det hade blivit!

En lördag i London

Besök hos Ebba, Covent Garden, Harrods, Hyde Park...mmm... jag älskar London!

Life is still life

Jag frågar mig själv om jag verkligen vill lägga all min energi på att hitta ett dead end job. Och jag är förkyld. Har ont i halsen. Och har träffat en massa trevliga människor. Men inga jättecoola. Jag längtar till julafton. Jag längtar hem. Det gjorde jag aldrig i Costa Rica men ändå längtar jag inte hem, för när jag var hemma så ville jag ju bort. Jag fryser. Det regnar. London är otroligt vackert och imponerande.. Men så jäkla välorganiserat. Londonbor är vansinnigt artiga och trevliga. Men inte särskilt spralliga. jag önskar att jag får ett jobb snart. Och någonstans att bo. hostellivet är mysigare i San José än i London. Men omgivningen mycket finare i London.

Och är det värt det? Att gå igenom detta igen? Att komma till ett ställe där jag inte känner någon (nästan inte någon) och bygga upp någon slags tillvaro? Och att behöva lämna människor som jag tycker om? Och sedan efter en tid bryta upp allting? Varför utsätter jag mig för det här?

För att jag är nyfiken. För att mitt hjärta klappar för internationella relationer. För att jag inte har hittat hem än.