onsdag 27 januari 2010

Det ar faktiskt inte roligt...

...nar det forsta jag far upp ur kycklingsoppan ar en stor fot. Och att sedan efterat dessutom fa klagomal pa att jag inte ater ordentligt. Jag borjar forsta vegetarianerna. Jag vill inte veta var min mat kommer ifran for det ar aldrig nagon rolig historia.

"I thought the ocean was blue..."

said the guy from Nebraska who had never seen the ocean and never left his country, when he stood at the beach in Santa Teresa. By the way he got lost on the way and came to Monteverde and tried Canopy and saw some three sloths that he thought was monkeys.

This was the story about the guy from Nebraska that I met at Santa Teresa Beach.

måndag 25 januari 2010

The Costa Rican Roadtrip, del 2

Om ticoflexibilitetens problematik och mojlighet

Donald sager att vi skulle kunna aka till ett hotell i narheten av Chirripó efter lite andrade planer. Jag funderar en stund. Chirripó. Costa Ricas hogsta berg. Det betyder att det kommer att var kallt. typo jattekallt. Typ nastan minusgrader. Och jag har inga varma klader eftersom det var en sista-minuten-plan att lamna kusten. Donald lugnar mig och sager att de har filtar. jaja filtar, men var ar mina varma vantar och mosssor??? (troligen i en lada i huset i Ekerod) Men varm choklad i sma alpstugor, en utsikt over bergen anda upp till norr om San José, otroligt vacker molnskog (direktoversattning, troligtvis inkorrekt), nagra vackra faglar och en magisk solnedgang gor susen.

The Costa Rican Roadtrip

Pa stranden i Manuel Antonio:

Steve(pa londonengelska, upphoppande ur vattenbrynet)"Aj javlar, min fot, jag haller pa att do, dar var en jakla sten som jag simmade in i, aj aj aj!"

Donald och Jorge bar upp en skrikande Steve till min handuk (R.I.P min handduk).

En solbrand kille med lockigt solblekt har och en lacker kropp kommer emot oss som varsta vattenguden och fragar pa argentinskklingande spanska "Behover ni hjalp med nagot?" och sedan tveksamt pa engelska eftersom de flesta bara stimmar rundor och ingen svarar, och de som inte stimmar rundor star och stirrar pa vattengudens skonhet "Do you need help?"

Steves upprorda flickvan Abby svarar bestamt med en stark londonaccent somtidigt som hon ger vattenguden en tveksam blick uppifran och ner "We need a doctor". Den argentinska vattenguden svarar snabbt "I am a doctor"och kommer antligen till att titta pa Steves fot och ger nagra proffsiga utlatande innan han springer ner till vattnet och dyker i igen och simmar under vattnet langre an vad vanliga manniskor brukar gora.

Argentina, ja ja visst sakert.

torsdag 14 januari 2010

onsdag 13 januari 2010

Haiti

Det ar sa fruktansvart. Manniskoliv som slas i spillror, hem som kollapsar. Det ar naturens under, men varfor?

tisdag 12 januari 2010

The Soundtrack Of My Life

Amanda Jenssen, Lars Winnerbäck and latin music.

fredag 8 januari 2010

Surfa surfa surfa -. jag kommer att dö!

Santa Teresa

Jag hor "godmorgon", "hur ar laget?" och "vi ses pa standen" omkring mig igen. Jag har kommit till Svensknastet Santa Teresa och jag alskar det. Det spelar ingen roll att konversationen fors pa stekarstockholmssvenska eller pa bred malmoitiska for det ar trots allt svenska. Jag tar tankspritt upp ett nummer av Fotografisk bild och forst efter nagra sidor kommer jag pa att jag ju laser en svensk tidning. Och jag inser att jag atminstone inte glomt bort hur man pratar svenska.

onsdag 6 januari 2010

Dagens fraga

Varfor talar jag inte hebreiska? Det ar latt ett av de coolaste spraken jag hort. Jag vill plugga hebreiska!

tisdag 5 januari 2010

Tamagringo

Nu har jag sett motsatsen till Bijagua, Tamarindo, aven kallat Tamagringo for den hoga andelen turister i byn (uppskattningsvis 90 %), framst nordamerikaner. Hit kommer du om du inte vill marka att du ar i Costa Rica, vill festa natten lang, surfa, ga pa spa, relaxa pa hotellet eller sitta vid poolen med en bok hela dagen, lasa menyer pa engelska som mojligtvis kan finnas pa spanska ocksa om du fragar efter det och nar du vi se fler stekare an du sett i hela ditt liv. Det galler helt enkelt att komma hit med ratt installning. Men jag har traffat lite schyssta manniskor fran bland annat Nya Zeeland, Brasilien och USA ocksa, sa det ar latt vart det. 

måndag 4 januari 2010

2010

Varje gang jag forsoker skriva 2010 sa ar jag pa vag att skriva 2009. For det ar lite svart att forsta att det ar 2010. 2009 forsvann i all hast utan att jag ens hann tanka over det. Det var ett ar med en tokig Umea-resa med Ella, Winky och Kent, ett antal studentfester, en studentbal, en regnig men underbar studentdag, ett pasklager, en kylig osterlenhajk med Marie, en roadtripp till Stockholm med Marie och Olof, ett underbart Explorer Belt med Marie och andra underbara manniskor i Polen, skidresa till Grovelsjon, jobb pa ICA, ett sommarlager. Diverse "vi skulle plugga med det blev visst fika och snack pa Darins istallet" - tillfallen, filmkvallar, biobesok och shoppingrundor. Slutligen fyra och en halv valdigt annorlunda manader i Costa Rica som varit underbara, svara, utmanade, spannande, frustrerande, vackra, fula, jobbiga, roliga, tokiga och alla andra adjektiv du kan tanka dig, som slutade med att jag brot ihop men kom igen med hjalp av min underbara van Pipa. De forsta dagarna av 2010 har jag inte gjort mycket aven om jag redan hunnit med att besoka nagra platser, men de badar gott infor framtiden. Jag har varit i Bijagua, Brasilito, playa Conchal, en ort ute i ingenstans samt Tamarindo. Jag har tagit mig fran regnskogen i Bijagua till afrikans savann- liknande landskapet i Guanacaste och upplevt Guanacastes machokultur pa hog niva till tropiska strander och USA-invaderade Tamarindo. Sa vad mer kommer att handa 2010? Vad har 8 manader i Costa Rica att bjuda pa, och de fyra sista (antagligen) i Sverige? Viva la vida!