Canvasfabriken

När jag blir rik ska jag besöka Canvasfabriken och skapa mitt drömhem.

Biverkningar

Jag är sjuk. Jag är förkyld, jag har ont i halsen och det känns som om mitt huvud väger ett ton. Faktum är att alla jag pratat med som också tog studenten i fredags också är mer eller mindre sjuka. Det borde betyda att studenten verkligen tog kål på oss. Det borde också betyda att vi inte klarar av att leva i vuxenvärlden och att vi borde återgå till att leva i den bekymmerslösa gymnasievärlden med prov, läxor, lite prov till, föreläsningar om rattfylla och sexualkunskap, exkursioner då man tittar på stenar och blommor, skolmat, tillsägelser från bibliotekarien för att man äter eller pratar för högt i biblioteket, påminnelser om för sent inlämnade böcker och besök hos syon som oftast tar längre tid än en timme.

Men: studenten=frihet

Green Day - Last Night on Earth

...

"With every breath that I am worth
Here on Earth
I'm sending all my love to you
So if you dare to second guess
You can rest assure
That all my love's for you"

...

Fotograf

Jag kollade in den här sidan idag idag, som tillhör fotografen Thomas Nilsson och jag blev genast förtjust i hans bilder, som jag tycker lyckas fånga det vardagliga på ett intressant sätt.

Tristess

Jag har nu varit hemma i en och en halv dag med undantag för lite turer till affären och så och börjar känna att tristessen är på väg att komma (heter det så, tristess? man kan väl inte säga uttråkighet) men jag har också en del att göra innan söndag då det är dags för Explorer Belt i Polen. Bland annat ska jag sy på märkena på min nya fina kortärmade scoutskjorta samt flytta märken på min andra gamla ännu finare scoutskjorta, eller finare kanske den inte är, men vilka minnen... Jag har också tänkt att packa en grymt genomtänkt och bra packning som jag inte ska gå runt i 10 dagar och svära över. Dessutom vill jag hinna träffa lite vänner i veckan, saknar redan skolan som den naturliga mötesplats som den faktiskt var.

En samling från de senaste två veckorna

För vi har tagit studenten...

Studenten var fantastisk, nu förstår jag vad alla menar då de säger det. Att det regnade hela dagen (förutom under champagnefrukosten då jag till och med hade röda gummistövlar på mig) gjorde ingenting. Det gjorde ingenting att det var fem centimeter höga regnpölar precis där min familj släktingar och vänner tog emot mig efter utspringet. Skylten regnade sönder, sminket regnade sönder och våra kläder satt till slut som klistrade vid kroppen.

Jag har aldrig varit med om så mycket känslor på en och samma gång. Mest glädje, men även sorg, nervositet och lättnad. Mottagningen hemma innebar massor av underbara släktingar och vänner och flera oväntade besök. Kvällen var T-baren där inte ens några pissfulla 89or (nämner inga namn) kunde förstöra vår glädje. Vid tre då de stängde begav vi oss mot Danny för att hämta grejer. Jag tar av mig skorna och går sönder mina nylonstrumpor. Jag och H har A hängande över våra axlar för att avlasta hennes stackars fötter. W fastnar med klacken i Ds trappa. men till slut lyckas vi ta oss vidare till C. Vi är nu sju stycken kvar som slår oss ner i köket hos C och äter After Eight, mörk choklad, olivbröd och dricker mjölk och överblivet mousserande vin. Vi hamnar på Cs rum och kollar på Sex and the City. Vid kvart i sex hämtar mamma mig och då jag kommit hem äter jag överbliven tårta innan jag går och lägger mig vid sju. Det var några riktigt bra 25 timmar.

Vi kom, vi såg, vi segrade

En gång österängare, alltid österängare

<3

Karneval

Ren och innerlig lycka i hela kroppen är en alldeles speciell känsla som jag inte får så värst ofta, men som har dykt upp lite på senaste tiden i studentyran. Senast idag på karnevalen. Men en förfest som börjar klockan nio (alltså 9.00) där vi fixar vår outfit hårdrockare och lite annat skoj och att sedan tillsammans med 1000 (2000?) andra studenter hoppa, dansa, skrika, sjunga och skratta oss igenom stan med mängder av människor som står och tittar och fotograferar och att sedan komma ner till Tivoliparken där vi dansar och skriker ut vår lycka var något magiskt.

Att vi inte vann för bästa utklädnad (vilket hade varit högst osannolikt) eller att jag blev överhälld en halv liter cider och minst lika mycket öl så att jag blev helt dyngsur förstörde ingenting.

Studenter 2009, vi äger framtiden!

Ett hett otips 2

Att inte gå och lägga sig. Ojojoj vad trött jag är.

Ett hett otips

Ahlgrens bilar - husvagnar smakar som gummi med fruktsmak (eller som jag tänker mig att gummi med fruktsmak smakar) och är inget som jag skulle rekommendera, men om de råkar vara köpta på ICA så är det såklart helt okej.

Dagen efter balen på slottet

Att kunna komma till skolan bara för att prata om balen med alla jag träffar, se det glädjefulla uttrycket i mina skolkamraters tillika nära vänners ansikten, äta i matsalen (den sista måltiden?!), lyssna på musik i gayhörnan, inhandla biljetter till studentfesten på Teaterbaren på fredag, bläddra i årsböcker från de senaste tre åren med tårfyllda ögon, dricka vatten i stora mängder, prata om livets alla möjligheter och försöka inse att vi tar studenten om fyra dagar. Nu förstår jag alla de som säger att studenten är något utöver det vanliga, nu förstår jag de som säger att de utan tvekan skulle kunna börja om ettan bara för att få uppleva det igen (okej det sistnämnda förstår jag kanske inte riktigt, men ni fattar grejen) och de som får den där speciella glinten i ögat då de talar om studenten.

Bal på slottet

Det var vackert, kallt, varmt, festligt, god mat, spring över gräsmattan iklädda balklänningarna innan vi åkte hem, regn, sol, BMW cabbe, rosor, fotografier (många!!!) leenden, föräldrar, kompisar, första dansen (som jag och A ägde på) och andra härligheter. Det var alldeles, alldeles underbart.

Nostalgi

Min digitala fotoram är nu fylld med bilder från den senaste tiden. Snyft. 6 dagar.

Skattjakten

I tisdags. Ett ord. GALEN.

En vecka

Nu är det bara en vecka kvar till studenten och visst längtar jag, men att tömma mitt älskade skåp idag, slänga mängder av gamla papper och block och till slut lämna nyckeln i skåpet, så att vår kära Uffe kunde låsa var vemodigt och jag kände hur det klumpade sig i halsen. Likaså framkallade det sista kundvagnsrallyt känslor, så att jag till slut varken kände kylan eller regnet. Fikan hos Hanna piggade upp mig i alla fall och kommande vecka kommer att bli fantastisk, det är jag säker på.

Bättre tider

För en gångs skull längtar jag inte sådär förskräckligt mycket efter bättre tider. Jag har insett att jag har det jäkligt bra just nu. Visst längtar jag till studenten om 10 dagar, men samtidigt vill jag inte att livet som jag har det just nu någonsin ska ta slut. Visst längtar jag ut i världen och framtiden, men jag vill inte lämna tryggheten, jag vill kunna krama mina älskade vänner varje dag och jag vill fortsätta ta spontanfikor och rundor på stan. Nya möten är fantastiska, men jag står inte ut med tanken på att inte träffa mina vänner i skolan varje dag. Någon gång kommer jag må pissigt dåligt och längta tillbaka, men just nu är det bara fest!