Bättre tider

För en gångs skull längtar jag inte sådär förskräckligt mycket efter bättre tider. Jag har insett att jag har det jäkligt bra just nu. Visst längtar jag till studenten om 10 dagar, men samtidigt vill jag inte att livet som jag har det just nu någonsin ska ta slut. Visst längtar jag ut i världen och framtiden, men jag vill inte lämna tryggheten, jag vill kunna krama mina älskade vänner varje dag och jag vill fortsätta ta spontanfikor och rundor på stan. Nya möten är fantastiska, men jag står inte ut med tanken på att inte träffa mina vänner i skolan varje dag. Någon gång kommer jag må pissigt dåligt och längta tillbaka, men just nu är det bara fest!