En vecka

Nu är det bara en vecka kvar till studenten och visst längtar jag, men att tömma mitt älskade skåp idag, slänga mängder av gamla papper och block och till slut lämna nyckeln i skåpet, så att vår kära Uffe kunde låsa var vemodigt och jag kände hur det klumpade sig i halsen. Likaså framkallade det sista kundvagnsrallyt känslor, så att jag till slut varken kände kylan eller regnet. Fikan hos Hanna piggade upp mig i alla fall och kommande vecka kommer att bli fantastisk, det är jag säker på.