Ytterliggare en kyrklig erfarenhet

När jag vaknar alldeles för tidigt söndag morgon, eftersom huset är fullt med folk, med lätt huvudvärk efter lite sömn och en väldigt sen kväll, säger min kära värdmamma glatt att att kvinnan som i flera veckor försökt bjuda in mig till sin kyrka kan plocka upp mig halv tio och ta med mig till kyrkan, med en sådan röst som jag har lite svårt att säga nej till, så säger jag ja. Så en stund senare sitter jag inklämd i en bil med hela familjen och skumpar upp på en äng bakom banken med ett skjul längst bort som visar sig vara kyrkan. Alla hälsar på mig med lite för stora leenden för att det ska kännas helt naturligt. När gudstjänsten börjar så berättar ledaren att de har en ny besökare där idag, vilket råkar vara ja, och alla vänder sig mot mig och gör samma stora rörelse med armen och säger i kör "välkommen Anna". Det sjungs sånger om gud, kärlek och hjärtan och sedan plockar några män fram en stor whiteboardtavla och en knubbig man med guldtänder börjar undervisa om hur man blir en bättre människa och församlingmedlemmarna för noggranna anteckningar. Efter det sjungs det lite mer och alla ställer sig upp i en stor klunga. En efter en börjar kvinnorna falla ihop på golvet gråtande och någon av de kvinnorna som ännu inte ligger ner och storgråter lägger en filt över de som gör det. Slutligen går alla runt och tackar varandra med tårfyllda ögon.

Efter gudstjänsten blir jag inbjuden till eftermiddagens ungdomsaktiviteter vilket jag på något sätt också säger ja till. Så någon timme senare kommer Olivia och hämtar mig i mitt hus och vi går upp dit igen. Vi äter lunch och en kvinna i blå silkig tröja börjar dansa och sjunga konstigt, sedan är det dags för aktiviteter. Ungefär samtidigt som vi ska sätta igång så börjar det ösregna. De olika lekarna består av samarbetsövningar som innehåller en stor del kontakt med den väldigt leriga marken och en stund senare är alla dyngsura och täckta med lera från top till tå, inklusive hela ansiktet och håret. Vi har dragkamp, hinderbana och "springa på såpad bana". Vi hinner även spela volleyboll där trillningsfaktorn var väldigt hög. Lerig och ganska frusen promenerar jag hemåt med ett gäng som ska på samma håll. Jag tittar längtansfullt in i Felix hus för att se om han är hemma så att jag kan få en varmdusch, men icke. Det blir till att duscha av smutsen i en kalldusch. Ytterliggare en intressant dag i Costa Rica. Jag fick visserligen vissa sektvibbar, men hade väldigt kul. Och jag har inte varit hos Jehovas vittnen än, det får bli ett senare projekt...